Från mitt hjärta... om jag har något.

Ibland vill jag vara prinsessa, ibland vill jag vara polis. Jag vet att båda får äga vapen och kommer undan med mord om det är kris. Du tror att du kommer undan, men allt du tror är fel. Du tror att du kan genomskåda mig, att du kan spela med mig i mitt spel. Hjärtan kan jag krossa, och få andra att blöda inuti. Du har ingen vilja, den tog jag med mig när jag svepte förbi. Jag äger min igen tron, hela världen är min. Tron om att världen är min, är min egen hjärnas fiktion. Mitt psyke är min pistol, min kunskap är mitt vapen. Jag vet att du blir kär i mig. Jag äger den egenskapen. Jag säger att jag vill vara ditt väder. Jag vill vara din virvelvind och din sol, men egentligen älskar jag att hata dig, för du är min motpol. Därför tar jag min pistol och riktar stadigt mot din panna. Du tittar mig i ögonen och ber mig snälla stanna. Jag kramar sakta om mitt vapen och vad som händer är, att kulan bränner sönder det lilla ordet kär. Jag har ett val, men det har inte du. Frågan är: vem som egentligen bestämmer nu?

Min vilja är en kula. Den kan krossa din. Vad du skulle gjort för länge sen, var att skrika åt kärleken försvinn. Min kula tar sig in, få dig att tro att det är du som vill. Jag säger det blir bäst såhär, om du bara vill stå still. Sedan vänder jag dig ryggen och går ensam därifrån. Jag känner efter där mitt hjärta fanns, men allt som finns är hån. Jag tar min revolver och siktar den mot nya mål. Mitt hjärta har försvunnit, allt som känns är hål. Jag inser nu vad jag förstörde, vad jag gjorde med min kula. Ditt hjärtat har rasat sönder. Det som finns kvar är en liten liten smula. Jag plockar upp vad som finns kvar. Jag tänker den som spar han har. Sedan håller jag den hårt i min hand och viskar i en virvelvind ”Ta mig till ett annat land, där kärleken på riktigt är blind”.

Så försvann din sol, och din prinsessa till en annan rymd. Jag vet att du älskar mig, men min kärlek är undanskymd. Jag önskar att jag kunde se, men om jag får lov att be, så vill jag vara högre med en röst så tyst. Jag vill kunna gömma mig utan att säga ett knyst. Jag besparade dig lidandet att se mig gå. Men att det egentligen är du som äger mig, det kommer jag aldrig att förstå. I det andra landet är prinsessan polis. Hon författar om kärlek naturligtvis. Här behöver hon inga vapen, ingens vilja spelar roll när man delar på vänskapen. I det andra landet är kärlekens gåta lagens expertis. Välkommen till mitt Paradis.